Förvirrad nationalitet...
Att komma som adoptivbarn gör ju så att jag får svenskmedborgarskap så gott som direkt, alltså har jag haft det i.. hm, ca 14-15 år, kom hit vid två-tre års åldern. Men ändå känner jagmig inte svensk, jag pratar precis som alla andra svenska i det här landet men inte ser jag ut som en svensk. Man hör lite här och var
ibland om hur sverige har blivit så jävla förorenat av utlänningar och, negrar osv. Men vad kan vi göra? en del som kommit til sverige hade inte ngt val än att fly från sitt land, och jag själv är adopterad så jag har ju inte haft ett jävla dugg med min ankomst hit att göra med. Att dra människor på en sådan gräns är åht helvete, ni som säger så kan bara dra åt helvete och tänka efter, inte fan är det någon som slänger ut er om ni far utomlands! Nu vill jag inte dra alla över en och samma gräns(ber om ursäkt om det verkar så)
För två år sedan var min familj till indien och hade semester, vilket var lite halv deprimerande. Jovisst var det kul att få se det land som man är fött i osv. Men Att se hur hemskt och förjäklit det är där förkrossar en man vill bara hjälpa alla som kommer i ens väg på gatorna. Jag har aldrig varit så förvirrad över något som min nationalitet, jag är väl inte svensk, skulle man riva sönder pappret som bekräftar det så är jag så gott som ingenting, men vet du. Jag känner ändå att jag inte är något, jag bor i sverige och har levt här i nästan hela mitt liv men ihelvete att jag känner mig svensk men när jag var i indien kände jag mig också minst lika utanför. En stor tanke som jag hade var:"Jag ser ut precis som dem
" jag skulle kunna vara ngns dotter som går här, men jag pratar ju inte ens samma språk". Vart hör jag hemma?:S Jag gick på stranden där en dag och mötte på några indiska killar som började prata med mig, och såklart på hindi, mitt svar var: I don't speak hindi. De alla såg så frågande ut attdet inte var klokt. De trodde då att jag var fransk, men det sa jag ju att jag itne var, "Sverige kommer jag ifrån", Really? det varderas fråga alla hade. Ja, visst jag kanske inte hör hemma här trots allt, men vad i helvete ska jag göra, ta en båt och segla på vattnet där det inte än något land,?
Säg mig, vad ska jag göra?
ibland om hur sverige har blivit så jävla förorenat av utlänningar och, negrar osv. Men vad kan vi göra? en del som kommit til sverige hade inte ngt val än att fly från sitt land, och jag själv är adopterad så jag har ju inte haft ett jävla dugg med min ankomst hit att göra med. Att dra människor på en sådan gräns är åht helvete, ni som säger så kan bara dra åt helvete och tänka efter, inte fan är det någon som slänger ut er om ni far utomlands! Nu vill jag inte dra alla över en och samma gräns(ber om ursäkt om det verkar så)
För två år sedan var min familj till indien och hade semester, vilket var lite halv deprimerande. Jovisst var det kul att få se det land som man är fött i osv. Men Att se hur hemskt och förjäklit det är där förkrossar en man vill bara hjälpa alla som kommer i ens väg på gatorna. Jag har aldrig varit så förvirrad över något som min nationalitet, jag är väl inte svensk, skulle man riva sönder pappret som bekräftar det så är jag så gott som ingenting, men vet du. Jag känner ändå att jag inte är något, jag bor i sverige och har levt här i nästan hela mitt liv men ihelvete att jag känner mig svensk men när jag var i indien kände jag mig också minst lika utanför. En stor tanke som jag hade var:"Jag ser ut precis som dem
" jag skulle kunna vara ngns dotter som går här, men jag pratar ju inte ens samma språk". Vart hör jag hemma?:S Jag gick på stranden där en dag och mötte på några indiska killar som började prata med mig, och såklart på hindi, mitt svar var: I don't speak hindi. De alla såg så frågande ut attdet inte var klokt. De trodde då att jag var fransk, men det sa jag ju att jag itne var, "Sverige kommer jag ifrån", Really? det varderas fråga alla hade. Ja, visst jag kanske inte hör hemma här trots allt, men vad i helvete ska jag göra, ta en båt och segla på vattnet där det inte än något land,?
Säg mig, vad ska jag göra?
Kommentarer
Postat av: Anonym
Att du känner som du gör, är du nog inte ensam om Maria. Du kanske inte känner dig hemma nånstans men en sak vet jag med säkerhet, och det är att du hör du hemma i väldigt mångas hjärtan!
Postat av: kusin emma
du har kloka funderingar, och jag tror inte att det förvånar någon att du känner sådär. jag tror att dom allra flesta som kommit till ett främmande land som adoptivbarn känner så någongång i sitt liv. och jag vet med all säkerhet att du en dag kommer att komma någonstans med detta resonemang. och vem säger att man inte kan ha fötterna på två olika ställen? en fot här i sverige och en fot i indien.
kram till dig gosunge.
Trackback
