I minna drömmar stannar du
Om det är något som jag är rädd för så är det besvikelse och att jag kanske kommer få att uppleva det men det finns en sak som jag verkligen är livrädd för och det är att falla. Falla för någon och vilja ha honom och sedan märka att det ät han som blivit besviken, besviken på att se vem jag är, du har sett mig och jag har visat mitt riktiga jag men ändå känns det som att du inte känner mig ett dugg och jag inte dig heller och det är alltid annorlunda när man ses. Jag vill men vet inte alls o jag vågar träffa dig, för jag är rädd för att du har för höga förväntningar på mig som jag inta alls kan nå upp till. Det är så jobbigt att försöka förstå vad du verkligen och egentligen vill. Jag vet inte ens vad jag själv vill. Jag blir orolig när du inte hört av dig men ändå vet man inte vad man ska säga eller prata om när man pratat om så gott som allt. Jag har aldrig varit så rädd för känslor som jag är nu. Det finns så mycket du kan bli så besviken på känner jag. Jag vill så mycket men vågar inte ta steget. Jag vågar knappt andas, hur ska jag då lyckas? Jag vill jag vill jag vill, men jag vågar inte.. Det känns som att hur jag än tänker så kommer jag alltid med en kritisk fråga som gör så att jag backar två steg för säkerheten om att inte behöva blanda in känslor. Men ju längre bakåt jag kommer desto mer känner jag. En oro som jag har är om jag kanske inte är den enda? Den enda som du pratar med. Hur ska jag veta? Är det svartsjuka jag känner? Om något som egentligen inte ens är mitt??
Det märktes att det var något som inte var bra, och sedan när jag hörde din röst så gjorde det ont i mig, men det är nog inte något alls jämfört med smärtan du verkade känna. Jag var mållös visste inte alls vad som gått fel och heller inte jag skulle säga för att få dig att må bra, men det enda jag kunde göra var att lyssna och fråga hur du tänkte/kände och säga att jag finns här för dig för det gör jag verkligen kompis. Det är inte du.. Det är han som förlorar något, inte bara något utan mycket och det är honom som det är fel på stort fel på. Det går inte att beskriva hur stor betydelse du har i många människors liv. Bland annat mitt, vette fan vad jag skulle göra utan dig, vill inte ens tänka på hur meningslöst så mycket i livet vore utan dig. Jag kan lova dig att jag kommer stå/gå vid din sida i alla situationer när du både behöver det och inte behöver det.
Jag drömde om dig igår. Det var ett tag sen. Det var du och jag. Men såklart så har ju de flesta drömmar så plösliga slut. Vi blev var och en för sig. Men för första gången var det du som stod kvar och inte jag. Det var jag som stegade iväg, jag och inte du. Resten av drömmen är O-relevant. När jag sedan vaknade så insåg jag att det bara var en dröm som borde ha varit sann. Jag insåg igår at det inte är någon vidare idé att lägga ner en tanke åt dig, för du gör nog knappast detsamma. Det har ju trots allt aldrig varit du och jag..
I förra veckan var jag med jenny och malin. Fyy faaan imig vad jag har saknat er! Det är ta mig fan sjukt at man kan sakna att vara med någon så mkt:Phaha Hade såklart väldigt trevligt med er. Och på måndag åker jag och jenny till lule!=) fan vad skönt o kul=) Aja orkar inte skriva mer:) herrå
Ibland måste man våga slänga ut sig hejdlöst från en klippkant för att veta att man lever, för att känna att man kan och törs. Jag vet att du törs, Maria. Och om du faller och slår dina knän lite, vad gör det om 100 år?
Och som alltid, jag gillar dina tankar, ta vara på dom - dom leder dig alltid någonstans!
Kram!
