Beyond The Invisible

I need the moment of my own; I need the time to find my soul.
You tell me to don?t do something then you do it instead.
You so hurting my head. You just make me lose it all in the same time, no more breathing, no more heart beating. Do you see? No air no life. So this is the first time I?m asking for you to take a step back and let me be and have my moment to live for now with no questions.
I need the moment of my own; I need the time to find my soul.

Kan det vara så?, Det är ju hjärtan man gör för kärleken, är det för att hjärtat håller en människa vid liv, och kärleken ger en person en sån vilja att leva och man säger väl att ens hjärta slår för någon i en del sammanhang. Hm. Och till er som redan hade den teorin så säger jag ursäkta mig att jag kom o tänka på det först nu!: P

Tänka sig, nu har vi gått ut ettan, nu återstår dock två år till. Men de kommer nog att gå minst lika fort de åren också. Jag kommer verkligen att sakna klassen, klart jag kommer.
Varje dag händer det något nytt och lär man sig inte alltid på lektionerna så lär man sig något av någon i klassen varje dag, det gör i allfall jag:) Big creds till oss:) Men, men det är faktiskt också riktigt skönt med lov, att få vila ut sig och andas ut lite från alla läxor och bara vara. Skönt må jag då säga!;D

Imorgon åker jag till byn, orkade inte fara igår fick veta igår att gårdagen var den sista skoldagen men jag orkade inte stressa, så städar undan saker och gör det lite fint nu och packar så far jag imorron. Senare idag kommer Malin hit:) Väldans trevligt, kommer dock inte träffa henne på ett tag:( men det fixar sig, jag o Jenny ska komma hit några dagar har vi ju sagt:)

Åh vad jobbigt, du säger att jag inte ska ha skuldkänslor, men ändå matar du på mig en massa jävla skuld så det inte är sant innan du säger: ?Du ska inte ha skuldkänslor, men det är upp till dig men hade jag varit i din sitts så hade jag gjort så direkt? Jag vet hur dåligt du mår och jag är jätte orolig, men vad vill du att jag ska göra? Jag har ju nu bestämt mig för att komma och ändå vet jag att du kommer att ?tala mig till rätta? eller hur jag nu ska säga. Det känns inte lät att ha två liv som man faktiskt får när man flyttar hemifrån, en del har ju kanske till och med tre om inte fyra och dem tycker jag verkligen synd om för två är alldeles för mycket. Och det är klart du är viktig för mig, det har jag aldrig sagt att du inte är, men jag har trots allt två liv som faktiskt ärligt talat borde prioriteras lika mycket för att det ska kunna flyta på. Eller? Vad vill du att jag ska göra? Lämna allt? Allt som ändå också betyder något här, mitt ?nya? liv och min framtid, det är självklart att du ingår i det men du verkar tro att jag aldrig bryr mig och det gör mig nästintill förtvivlad och jag känner sån skuld att jag inte vet vad.

Är jävlans trött nu så jag ska gå o sova en stund:)

Ha en härlig sommar=)