Trodde verkligen inte...

Att du någonsin skulle säga sådär om någon.. Särskillt inte om mig.. Eller vad kan man säga, du visste hur mycket jag brytt mig om dig. Men just det där är ju för fan inte rätt..Du av alla.. jag hade dig i mina främsta tankar i mer än 3 år och nu får jag höra det där. Hur kunde du någonsin tro att jag skulle vara på det sättet?
Irritation, ilska, och besvikelse är vad jag känner för dig. Du sjönk lägre än botten i mina ögon. Fy fan för dig din jävla idiot. Jag som varje gång jag fick vara med dig blev överlycklig över det trevliga sällskapet som visade sig vara något helt annat. Jag kommer inte höra av mig till dig som jag sa, och jag kommer heller inte ens se dig längre, inte med de ögonen jag såg dig på. Det gör ont det där.. Att få höra sanningen om någon..

You make it harder..
 To be me..


Varje gång som vi har den lektionen känner jag hur min kroppsvärme bara stiger och jag blir helt av mig av förvirring. Hur kan det verkligen vara så? Samtidigt som det är intressant så känns det som att det inte är bra för mig. Jag vill alltd bort lika mycket varje gång.. Låter det löjligt kanske? Då föreslår jag att vi byter plats...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0