Hur kan det vara så?

Känslorna splittrades, känslorna samlades och blev hat.. Jag har aldrig kännt det så.. Värmen av kylan bara steg inom mig.. Och jag tänkte: -Hur ska jag slippa det här?Och:- Kan det där ens vara? men snabbt insåg jag att det kommer alltid finnas där, som en efterföljande skugga.. Det finns överallt. Jag ville bara bort. Och fick frågan om jag ville gå ut, men jag sa nej, orsaken var att det här är något jag måste veta vare sig jag vill eller inte och jag måste leva med att det finns. Men ut det ville jag, det var just där jag var som var det sista stället jag ville vara på den stunden..


Jag kan inte tänka mig att jag verkligen faktiskt har hatat någon eller något på allvar.. Inte på det här sättet..
Att inse att jag är önskad död utan någon speciell anledning utan bara på grund av min hudfärg gör mig förvirrad, arg och ledsen.. Jag vet inte vad jag kan göra.. Borde jag dö bara på grund av att någon annan vill det? Vad är det andra har som inte vi har? Vi har känslor,vi har samma antal kroppsdelar och vi lär oss på samma sätt som alla andra. Vad är det då som fattas? jag tänker inte förändra mig på grund av någons önskan. Det är omännskligt att anse en människa som omännsklig enligt mig. Vi bor i samma universum och på samma planet, varför ska en del anses som bättre då?
image11


-Punch me and I'm bleading..Just like you..
Well I guess that's just life.?
That's one fucked upp kind of life may I say...

har sett på Transformers me davve och ätit pizza!:D Bra film och god pizza också=)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0