Inte alls som det borde.. Svaghetens styrka...
Den här dagen har inte varit bra.. Och jag vet inte alls varför.. Allt snurrar in mig i knutar jag inte får upp utan att skada mig. Jag önskar så mycket att jag kom loss helt smärtfritt. Men det är ju inte så saker går till..Nej det ska minsann vara jobbiga och komplicerade..Det är inte meningen att livet ska vara lätt. För annars lever man väl inte i verkligheten där både glädje och sorg finns..
Jag hade en bra planering och det kändes ok.. Men av någon anledning tappade jag greppet och sjönk in i grubblingar och tankar. Men det är väl något som vi alla gör någon gång. Tänker, försvinner och rent utav struntar i allt och alla. Jag vet inte ens vad jag tänkte, och det kommer jag inte komma på heller utan det är bara något som händer mig lite då och då.. Förlåt mig. Det var inte meningen att det skulle gå ut över er som det trots allt gjorde.. Det enda som gått bra denna dag var intervjun me soffi,tédrickningen me hon och bror och nu med jen:) Annars har allt kännts ganska meningslöst tyvärr..
Förhoppningsvis kommer morgondagen att gå bättre vilket jag kanske inte är helt säker på.. För att en viss moster kommer stressa arselet av mig.. Har sån jävla lust att åka hem med bussen men det är för dyrt så.. Men vad faaan stressar hon om?. Byn sticker ju inte iväg!!
Jag behöver tid.. Jag behöver mycket tid.. Jag behöver mer..Mycket mer.. Jag blir orolig, stressad.. Jag vill försvinna. Jag vill inte behöva det jag ber om.. Men allt jag faktiskt bara ber om är tid..
För vad? Livet springer i en hastighet jag inte hinner med i, den ska inte stanna, utan bara ge mig mer tid på mig att för att ställa mig upp.
Han har ögon som förblindar en, känslor som förvirras..
Livet är inte alltid så lätt som man hoppats, dansen på rosor är taggig på grund av trönarna som finns på dem...
starkare än någonsin med svagheten som styrka....
Jag hade en bra planering och det kändes ok.. Men av någon anledning tappade jag greppet och sjönk in i grubblingar och tankar. Men det är väl något som vi alla gör någon gång. Tänker, försvinner och rent utav struntar i allt och alla. Jag vet inte ens vad jag tänkte, och det kommer jag inte komma på heller utan det är bara något som händer mig lite då och då.. Förlåt mig. Det var inte meningen att det skulle gå ut över er som det trots allt gjorde.. Det enda som gått bra denna dag var intervjun me soffi,tédrickningen me hon och bror och nu med jen:) Annars har allt kännts ganska meningslöst tyvärr..
Förhoppningsvis kommer morgondagen att gå bättre vilket jag kanske inte är helt säker på.. För att en viss moster kommer stressa arselet av mig.. Har sån jävla lust att åka hem med bussen men det är för dyrt så.. Men vad faaan stressar hon om?. Byn sticker ju inte iväg!!
Jag behöver tid.. Jag behöver mycket tid.. Jag behöver mer..Mycket mer.. Jag blir orolig, stressad.. Jag vill försvinna. Jag vill inte behöva det jag ber om.. Men allt jag faktiskt bara ber om är tid..
För vad? Livet springer i en hastighet jag inte hinner med i, den ska inte stanna, utan bara ge mig mer tid på mig att för att ställa mig upp.
Han har ögon som förblindar en, känslor som förvirras..
Livet är inte alltid så lätt som man hoppats, dansen på rosor är taggig på grund av trönarna som finns på dem...
starkare än någonsin med svagheten som styrka....
Kommentarer
Trackback
