Beyond The Invisible

Då vi gick i grundskolan.. Dock bara två år sedan, eller ja, två år är ju ändå två år och tänka sig vad saker änjdå an hända. Jag tycker mig inte ha förändrats ett dug medans jag får höra av andra att ag förändrats och jag blir då plösligt förirrad och förstår inte vad det är som händer.. Jag ser suddigt och känner mig inte som jag ska. Att någon som bettyt helt plösligt säger till mig att jag förändrats när det inte borde vara så.. Jag stannar upp. Jämför mig med mig och ser ingen skillnad.
Känslorna är det enda som förändrats hos mig enligt mig och då antar jag väl att det är känslan personer får av mig som är annorlunda? Jag för står inte på vilket sätt annars och det antar jag väl att jag aldrig kommer att göra. Men för att förändras betyder inte att jag glömmer... Jag glömmer inte hur det var i grundskolan vilka år ja verkligen hatade och vilka år som jag faktiskt trivdes. Det finns ett år som jag mins bäst och det är ju 9:an och det året kommer jag bära med mig läänge. Allt sjönk som in och första gången på 9 år så kom alla övernese och inga komplikationer.. Inga..
Det var ju först i 9:an som jag började umgås med Susanna, haha fy fan vad vi hade kul ändå det året! shiet alltså, vi var med om en del, och den tiden uppskattar jag enormt och Emilia hade jag ju erdan umgåtts med ett år ca. Men tänka sig hur det kan bli.. 9:år tidigare hade man nästan ingen aning om vad ordet vänskap betydde..
Ni visade det för mig en bra början på vad vänskap kan vara:)

---