Get a grip.Eye of an tiger! That's funny!
Don't play the game..
You don't make the rules!
You don't make the rules!
Jag börjar sluta förstå de jag alltid förstått.
Det har alltid varit lättläst och förutsägbart,
inte nu längre. På senaste tiden har det alltid varit något som förvånar mig, gång på gång.
Life is a mistery. No one really knows why we keep trying.
Lever vi för att göra saker svårare än det redan är? Det började jag tro jag när jag hörde dig.
Du visste varken ut eller in, du bara funderade och funderade, inget stämde hur du än vred på det.
Och då återkom de där klumparna i hals och mage och jag kände smärta på så många sätt.
Ju närmare jag kommer desto längra bort önskar jag mig vara. Du lärde mig mycket men, inte att hantera det chockerande. Lugnet hos mig är som bortblåst och det kommer inte bli lättare..Det vet vi. Så fort det lägger sig kommer det att komma något nytt och som en smäll på käften ger vi varandra fel sorts stöd och fel sorts känslor.
Tankarna för dig tynger. Det ska jag inte ljuga om. Du sänker dig lägre och lägre. Och det är bara du som gör det och jag förstår det inte,. Därav mitt svaga svar. Tystnad...
Dagen då jag kommer se dig kommer jag aldrig att glömma, dagen jag fick höra ditt namn glömmer jag nog heller aldrig. Ljuset för dig gör det lite lättare.
Och jag väntar på dig med det leendet iaf hos mig..
Egentligen är det nu som jag behöver dig som mest. Men jag vill inte det. Behov av någon är inget jag tycker om inte heller säga som det är och hur det känns. Du vet, men inte allt. Vill inte behöva det för, tyngd och gråzon är svagste sidan hos mig. Min största därav också något jag vill klara själv.
Kommentarer
Trackback
