Beyond The Invisible

Det känns så värdsligt en del händelser som varit, samtidigt som jag vet att vid just det tillfället kunde hela ens värld rasa av just något. Men om man känner så om allt så förstår man inte alltid att det är just så det ska vara ibland. Livet.
Hur kan et här hända just mig, vad har fått mig att sitta just här i den här situationen?
Jag kunde lika gärna funnits i yokkohama,eller Australien, vad vet jag men nu sitter jag här i spanien och önskar mig veta mer om mig själv. Det finns inte många att fråga,för ingen vet mer än jag. Och det jag vet är inte tillräckligt för tillfället,
vems ögon påminner mina om,vems länd har jag, vems mun och vems tankar vad för sorts anlag överhuvudtaget? Allt jag har är mitt, men vem kommer de då ifrån?  För en del är det här lätt att veta och se men inte riktigt för mig och jag tror inte jag kommer veta.
Det är frågor som jag aldrig kommer få svar på så även om jag inte tänker på det hela tiden så finns de alltid där.
Men det är framåt jag går ser hur jag själv utvecklas och mycket förändras men aldrig frågorna.
Jag förstår att du vill hitta svaret på dina frågor, och hoppas du hittar det du söker efter. Jag skulle ge mycket för den möjligheten. Säger inte att jag inte gläds över det jag har, men kan inte undvika att tänka såhär heller.
Men en del saker ska vara som det är och kanske är det så här det ska vara?
Jag tycker inte synd om mig själv, nej utan tänker bara.