When we collide we lose our way..

Det är inte frågan om hur mycket man gör eller vad man gör. Det är varför man gör det. Är det det du tycker är värt det? kommer svaren från det du ser eller känslorna du vill visa utåt men ingen ser? Erfarenhet? Medvetenhet ocfh viljan över att göra något som är värt det du vill nå. Hmmm. Shit vad svårt när man ska ta dom stegen alldeles själv. Bestämma vilken väg man ska ta och sedan uppleva lycka eller olycka. Eller helt enkelt båda. Jag kan ta båda bara de kommer i min ordning med lyckan som sist.

Meningen är inte att få medkänsla,eller tankar, bara få ut det på sitt sätt. Inte för din skull. Utan för min.
Jag vill en sak men mina tankar går åt ett annat håll, jag vill ha svaren men det enda som finns är frågor. Det enda jag nu vill är ta en paus. Från allt du är och vill att jag ska bli. Bara lämna dig och inte behöva dig. Varför är man så beroende av någon att man till slut inte tror sig vara någon när man står själv?

Du är bra, du ser det som man ska och du vet vad som krävs. Men jag vill inte kunna det du kan för det är din grej. Jag vill lära mig själv, jag vill hitta alla svaren jagvill veta vad som är och inte är...






Enorm kärlek!
Stolt faster!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0