Jag var fast...
Det är inte klokt vad upplysande andras tankar kan vara. Man får en helt ny syn på det hela. Allt kan ge en klarhet och förstår helt plösligt. Jag läste en text idag som verkligen fastnade och tog tag i mig. Gud förbannat vad du hade skrivit bra. Jag känner dig inte, vet fan inte ens vem du är men fy fan så bra du hade skrivit=) BIG creds.
Vad är det som får dig att sluta le sådär fort?
Jag vill inte prata med dig..
Du känns fel att prata med..
Det spelar ingen roll varför.
Du ska inte behöva anstränga dig.
Men då ska inte jag heller behöva det..
Kom ihåg det.
Saknad,saknad,saknad.. Guud vad jag saknar..
Men som du sa... Glöm det.. Det ska jag också.. "One day"..
Stegen framåt börja komma, med din hjälp går det snabbare=)
Allt sker, trots allt.. Jag är bara 16.. En glömd nu är det bara den andre kvar..
Du är svår, du gör det så svårt..
Du vet inte, jag vet inte...
Vilja kräver kraft och jobb..
Men du lägger inte ner någon kraft alls och det blir bara jobbigare och jobbigare för mig..
Det stämmer det dem säger: "Man vill inte ha något förän man
förlorat det"
Jag hade dig inte men ändå känns det som att jag förlorat något..
Vad är det som får dig att sluta le sådär fort?
Jag vill inte prata med dig..
Du känns fel att prata med..
Det spelar ingen roll varför.
Du ska inte behöva anstränga dig.
Men då ska inte jag heller behöva det..
Kom ihåg det.
Saknad,saknad,saknad.. Guud vad jag saknar..
Men som du sa... Glöm det.. Det ska jag också.. "One day"..
Stegen framåt börja komma, med din hjälp går det snabbare=)
Allt sker, trots allt.. Jag är bara 16.. En glömd nu är det bara den andre kvar..
Du är svår, du gör det så svårt..
Du vet inte, jag vet inte...
Vilja kräver kraft och jobb..
Men du lägger inte ner någon kraft alls och det blir bara jobbigare och jobbigare för mig..
Det stämmer det dem säger: "Man vill inte ha något förän man
förlorat det"
Jag hade dig inte men ändå känns det som att jag förlorat något..
Skönt men samtidigt som jag stannar och ser mig omkring..
-Känner jag hur mycket som pågår och blir tröttare och tröttare.. Jag vill inte.Jag vill inte.. Men jag vill.. JAg vet inte vilket som väger tyngst.. hm.. Alla tankar tjorvar sig.. Hur ska jag kunna göra så mycket som jag vill och inte vill på en och samma gång? Hur ska jag orka.. Dagen har gjort mig utmattad och här sitter jag helt slut i huvudet och borta i tankar som inte jag själv kan styra.. Allt jag vill är att få styr på tankarna och vända på det hela så jag orkar.. Ta bortde jag inte vill och bara vilja.. Men det är väl inte så det ska vara antar jag?..
Ilband vill jag bara bort.. Bort från allt och alla.. Nu är det tillfället. Kanske bäst att jag var ensam denna kväll.
Att någon bryr sig betyder inte att de ska bestämma över en..
Det finns så mycket jag vill säga.
Det finns så mycket jag vill göra..
Men det finns så mycket jag inte skulle sagt och gjort...
Känner hur det svider i ögonen.. Känner en salt smak.. Det är inte ditt fel.. Men det är såå mycket ditt fel!
Allt du säger, allt du gör blir fel.. Dina tankar gör dig snurrig, du sätter dig ner.. Du blir yr och faller.. Din mentalitet är som bortblåst.. Du ger styrka till svagheten.. Du ger svagheten styrka.. Din ömma punkt är nu träffad och du lider.. Du vill vakna. Öppna ögonen och inse att allt bara är en kortvarig dröm som snart är över.. Bara du får vakna.. Men som det ser ut nu så sover du isåfall fortfarande....
"I'm running away, I'm running away, faster than you can follow, father than you can follow" -Running away -Midnight hour
Ilband vill jag bara bort.. Bort från allt och alla.. Nu är det tillfället. Kanske bäst att jag var ensam denna kväll.
Att någon bryr sig betyder inte att de ska bestämma över en..
Det finns så mycket jag vill säga.
Det finns så mycket jag vill göra..
Men det finns så mycket jag inte skulle sagt och gjort...
Känner hur det svider i ögonen.. Känner en salt smak.. Det är inte ditt fel.. Men det är såå mycket ditt fel!
Allt du säger, allt du gör blir fel.. Dina tankar gör dig snurrig, du sätter dig ner.. Du blir yr och faller.. Din mentalitet är som bortblåst.. Du ger styrka till svagheten.. Du ger svagheten styrka.. Din ömma punkt är nu träffad och du lider.. Du vill vakna. Öppna ögonen och inse att allt bara är en kortvarig dröm som snart är över.. Bara du får vakna.. Men som det ser ut nu så sover du isåfall fortfarande....
"I'm running away, I'm running away, faster than you can follow, father than you can follow" -Running away -Midnight hour
.... Love don't let me go..
Sitter här med musiken i öronen och tänker på morgondagen.. För då åker mamma hem. Det ska bli skönt.. Jag är inte lite trött på att hela tiden göra som jag blir tillsagd.. Det är vårt hem och vi har inte klagat.. Eller hur? Igår var jag riktigt irriterad, jag satt och pratade med kusin som jag faktiskt inte pratat med på läänge känns det som och som jag saknat så säger hon att man ska sova.. Och klockan är knappt 23.00! Huvva..! Aja men vi får ta igen det någon dag. På måndag kanske? För då träffar jag din sys också=) Haha tyckte att det såg ut som dig idag.Och se där.! Där gick ju Kusin Soffi:D shiet va kul och stöta på dig mitt i allt=) ses på måndag kusin.. det är den närmaste dagen som jag har tid..:/ för imorrn blir det att fara på stan med mamma innan hon far hem, sedan vara med emilia och susanna och sedan vara med hanna och jenny.. Och på torsdag ommer malin och och jen och dem känns det som att det var et tag sen som man verkligen var och umgicks med utanför skolan bara vi tre och det behövs.sedan på fredagen så åker jag till byn, men INTE till eldfesten i Tärendö. NO inte fan ska jag det. Ingen lust alls iaf..
Nu har skolan börjat som jag kanske inte nämnt men som man märkt och det är ju extremt kul att ha 4 referat att skriva tills fredag!:S aja men det fixar nog sig:PTror det var 4 tills då..hm men imorrn har jag bara EN lektion!:D:D JAi! vad skönt, nej nu är jag lite tömd på tankar.. ska gå och fortsätta med min städning nu..:)
"You got me dancing and crying, running and flying..Love don't let me go..!" - David Guetta
Nu har skolan börjat som jag kanske inte nämnt men som man märkt och det är ju extremt kul att ha 4 referat att skriva tills fredag!:S aja men det fixar nog sig:PTror det var 4 tills då..hm men imorrn har jag bara EN lektion!:D:D JAi! vad skönt, nej nu är jag lite tömd på tankar.. ska gå och fortsätta med min städning nu..:)
"You got me dancing and crying, running and flying..Love don't let me go..!" - David Guetta
Allt men inte dig..
Du har allt. Du har personlighen,tankarna,känslorna och rösten. Men det är en sak du inte har.. Dig.. Du tvivlar på dig själv mer än någon annan jag mött. Din självkritik till dig själv sänker dig och vi vet båda att det är upp till dig när det ska vända. Som sagt så finns jag här och håller dig i handen men det är också det enda jag kan göra. För det är ditt liv och bara ditt och jag saknar dig..Enormt mycket och jag vet inte riktigt varför. Jag vill bara hålla din hand. Jag vågade nästan inte se dig i ögonen ens. Jag tror aldrig jag har varit så rädd för ögonkontakt som då. Men jag fylldes av stor glädje när jag vågade.Och jag tänkte:"Undra vad han tänker på just nu?" och nu vill jag bara krama om dig och vara med dig mer än något annat.. Men det änns svårt. Du har nått min svaga punkt och det gör mig livrädd.. Tiden visar beslutet..
Malin och Jenny, vad tusan skulle jag ta mig till utan er? Utan era röster,skratt, leenden och stöd..? Jag är så glad att jag träffat er och ni två betyder exrtemt mycket för mig. Ni är en stor del till att mitt liv är värt att leva. Ni gör mighelt enkelt lycklig lycka är något jag värdesätter högt. Det är ni som visat mig atdet räcker med att vara sig själv och att det är allt man behöver göra för at bli omtyckt och accepterad. För just den man är.. ag hade ingen aning om att man kunde tycka om någon så mycket på sån kort tid..
Ingen har lärt mig så mycket om vänskap som ni har, och ni har lärt mig så mycket annat:P Varje dag lyckas jag lära mig något nytt tack vare er. Det som är riktigt fränt tykcer jag är att vi inte alltd behöver säga eller göra något speciellt när vi är med varandra menändå ha grymt trevligt tillsammans. Ni betyder grymt mycket för mig och det finns inte nog me bra saker som man kan säga för att beskriva er på det räcker fan inte. Ni är tamigfan bland det bästa som hänt mig.
Jag saknar dig kompis. Väldigt mycket. Men tiden har gått så fort och jag kommer knappt ihåg senast vi sågs. Det var ungefär bara ett år sedan vi gick ut 9:an och jag har aldrig sett en sådan snabb förändring som vi tre varit med om. Och den förändringen pågår fortfarande, men var inte orolig. Jag kommer alltid minnas dig och du ska veta att du betyder extremt mycket för mig. Jag finns här för dig när som helst:) Jag saknar er..
"Even the best falls down sometimes" -Howie day-Collide
Malin och Jenny, vad tusan skulle jag ta mig till utan er? Utan era röster,skratt, leenden och stöd..? Jag är så glad att jag träffat er och ni två betyder exrtemt mycket för mig. Ni är en stor del till att mitt liv är värt att leva. Ni gör mighelt enkelt lycklig lycka är något jag värdesätter högt. Det är ni som visat mig atdet räcker med att vara sig själv och att det är allt man behöver göra för at bli omtyckt och accepterad. För just den man är.. ag hade ingen aning om att man kunde tycka om någon så mycket på sån kort tid..
Ingen har lärt mig så mycket om vänskap som ni har, och ni har lärt mig så mycket annat:P Varje dag lyckas jag lära mig något nytt tack vare er. Det som är riktigt fränt tykcer jag är att vi inte alltd behöver säga eller göra något speciellt när vi är med varandra menändå ha grymt trevligt tillsammans. Ni betyder grymt mycket för mig och det finns inte nog me bra saker som man kan säga för att beskriva er på det räcker fan inte. Ni är tamigfan bland det bästa som hänt mig.
Jag saknar dig kompis. Väldigt mycket. Men tiden har gått så fort och jag kommer knappt ihåg senast vi sågs. Det var ungefär bara ett år sedan vi gick ut 9:an och jag har aldrig sett en sådan snabb förändring som vi tre varit med om. Och den förändringen pågår fortfarande, men var inte orolig. Jag kommer alltid minnas dig och du ska veta att du betyder extremt mycket för mig. Jag finns här för dig när som helst:) Jag saknar er..
"Even the best falls down sometimes" -Howie day-Collide
Den underliga tvivelheten
Ju mer jag tänker desto mer perspektiv får jag.. (ja det får ju vi alla) Och ibland förstår man mer och ibland blir man helt lost av sina tankar.. Och det är just lost jag blir. Jag förstår inte en del personer. Och ju mer jag försöker desto svårare får jag att förstå dem. Men det stämmer väl som man säger vi bär alla en mask.. Det gör ju jag med..
Den ljuva tanken som förvirrar mig mer än något annat. "Vad är det han tänker?" Jag vill så gärna veta vad som försigår i ditt huvud. Dina tankar och hur du ser på saker. Hur du skulle se på det hela? Jag är för rädd för sanningen samtidigt som jag så gärna vill veta sså mycket som möjligt om dig. Men vad spelar det för roll vi lever iallfall i så skilda världar. Snälla låt ödet slå ihop dem en vacker dag..
Tror du på ödet?
Det gör iallfall jag..
Det är så mycket som hänt som jag lungt skulle säga hänt av orsaker i mitt liv. Men också mycket som jag inte heller förstått varför. Men det är väl en del i livet. Allt är inte förståeligt. Det känns ibland som att man lever i ett färdig skrivet liv..
Vi är som gjord av glas, vi är ståtlig och glänser på våra bästa dagar. men faller lätt i tusenbitar..
Att kunna se sig själv som sin egna inspirationskälla.. Är man en egoist om man kan göra det? Vart ska man då ta vägen om inte till sig själv. Visst kan man se upp till någon men det finns ju trots allt gränser.. Jag menar inte att man ska stänga ute alla möjligheter till förändring utan iallafall kunna se på sig själv med lite gnutta självförtroende, om inte mycket åtminstone beundra och sedan ta steget framåt.
Lätt för mig att säga så.. men jag vet själv att det är något som känns näst intill omöjligt.. Men det är väl värt ett försök och visst faller man och slår sig. Men med stolthet kan man sedan säga, "jag duger.. Precis som jag är och det har jag lyckats delvist lära mig själv."
Kanske inte snabbt men sakta och säkert. Vad är det för fel med att våga se sig själv som något av en inspirationskälla egentligen? Dt behöver ju absolut inte betyda att man ser sig som värsting kungligheten utan bara att man börjar acceptera sig själv lite mer och inse att man duger. Vad är det för fel med lite feedback åt sig själv om jag får fråga..?.. Jag kan inte säga att jag kommer kunna lyckas med det. lätt att säga svårt att handla. men jag tycker det är värt ett försök iallfall..
Den ljuva tanken som förvirrar mig mer än något annat. "Vad är det han tänker?" Jag vill så gärna veta vad som försigår i ditt huvud. Dina tankar och hur du ser på saker. Hur du skulle se på det hela? Jag är för rädd för sanningen samtidigt som jag så gärna vill veta sså mycket som möjligt om dig. Men vad spelar det för roll vi lever iallfall i så skilda världar. Snälla låt ödet slå ihop dem en vacker dag..
Tror du på ödet?
Det gör iallfall jag..
Det är så mycket som hänt som jag lungt skulle säga hänt av orsaker i mitt liv. Men också mycket som jag inte heller förstått varför. Men det är väl en del i livet. Allt är inte förståeligt. Det känns ibland som att man lever i ett färdig skrivet liv..
Vi är som gjord av glas, vi är ståtlig och glänser på våra bästa dagar. men faller lätt i tusenbitar..
Att kunna se sig själv som sin egna inspirationskälla.. Är man en egoist om man kan göra det? Vart ska man då ta vägen om inte till sig själv. Visst kan man se upp till någon men det finns ju trots allt gränser.. Jag menar inte att man ska stänga ute alla möjligheter till förändring utan iallafall kunna se på sig själv med lite gnutta självförtroende, om inte mycket åtminstone beundra och sedan ta steget framåt.
Lätt för mig att säga så.. men jag vet själv att det är något som känns näst intill omöjligt.. Men det är väl värt ett försök och visst faller man och slår sig. Men med stolthet kan man sedan säga, "jag duger.. Precis som jag är och det har jag lyckats delvist lära mig själv."
Kanske inte snabbt men sakta och säkert. Vad är det för fel med att våga se sig själv som något av en inspirationskälla egentligen? Dt behöver ju absolut inte betyda att man ser sig som värsting kungligheten utan bara att man börjar acceptera sig själv lite mer och inse att man duger. Vad är det för fel med lite feedback åt sig själv om jag får fråga..?.. Jag kan inte säga att jag kommer kunna lyckas med det. lätt att säga svårt att handla. men jag tycker det är värt ett försök iallfall..
Besvikelsens pris..
Att svika någon är hemskt. Men att svika sig själv bevisar ju hur jävla svag man kan vara. Hur avskyn till sig själv blir större än någonsin. Jag har aldrig kännt mig så kränkt av mig själv eller någon annan. Jag kunde ta mig fan låtit bli. Samtidigt som jag slänger stor skuld på mig så var ju inte du heller så jävla mycket bättre. Du är ju för fan den av oss som borde vetat bäst. Ärligt talat så kändes det inte mkt men när jag sedan kommit på vad fan som hade hänt insåg jag hur jävla fel allt bara var. När jag fort ringde den person som just då var den enda jag ville träffa och prata med blev jag mer och mer ångerfull. Och jag bara flög in i dina armar med tunga tårar fallande ner på mina kinder. Du kände min smärta och blev rasande och jag kunde inget annat göra än att prata och gråta.. Till slut när jag lungnat ner mig så kommer en till av de mest betydelsefulla vännerna fram med orolig blick och frågar vad det är men jag orade inte.. Jag orkade verkligen inte. Och jag ber så jävla många gånger om ursäkt för att jag blängde på dig för du förtjänade det inte alls. Att ni två sa att ni ville finnas där för mig betydde enormt mycket men jag kunde inte visa det. JAg kunde inte visa något. Jag var bara tom och besviken på mig själv. Och när du kusin fanns där och kramade om mig lungnades hela tillvaron som just vart välldigt kaotisk för min del. Det kanske inte låter som någon BIG deal men besvikelsens pris visar sig väga tyngst av allt och när det gäller en själv så sjunker självtilliten extremt direkt.
Starkaste svagheten.. Förvirrad..
Nä det är inte mer än nog att säga sin åsikt för mig.. Jag verkligen ogillar att prata om mina känslor/tankar.. Jag vill inte visa min "svaga" sida enligt mig, men det är sån jag är.. Lite ytligt kan jag ta sådana där små tyngder som kan tänkas blåsa bort ganska snabbt. Jag vill inte att folk eller någon ska veta vad som försigår i mitt huvud. Hur ska jag uttrycka mig?! vad ska jag säga? När jag sen funderar på att prata med någon så ångrar jag mig sedan snabbt när jag tänker på hur jag ska berätta vad jag har i huvet eller vad jag känner.. Jag blir förvirrad, jag blir osäker och det vrider i magen så fort någon frågar: Hur det är med mig egentligen eller om det är något som tynger mig.Jag orkar inte ge någon tyngd som de kanske säkert redan har?. Varför trycka ner han/henne ännu mer? Och hur ska jag veta att jag kan lita på någon? Hur ska jag veta vad jag jag vill säga till vem? Och varför ska jag säga det till just denna peronen? Och varför just detta till henne/honom? Då inser jag att det är ingen idé, det är ingen idé att visa någon något.. Jag orkar bara inte... Det stannar på ett ställe och ja jag vet ju längre jag väntar desto mer trycker det ner mig och till slut en dag så kommer det brista.. Men jag låter det då brista.. Men än så länge så överlever jag ju.. Eller hur..?
Rädslan över att bli dömd öga mot öga eller vid röst skrämmer mig för mycket för att kunna ge någon en del av min tanke.
Det känns som att det här kan vara det enda sätt som du kommer se min starka svaghet kompis.. Det finns så mycket kvar att säga, men den tyngden vet jag inte om du orkar. Jag vet, du finns här för mig, och det är jag tacksam för men jag vet inte vart jag skall börja. Kom iofs en bit med att berätta ikv.
Jag mår bra, jag mår bra.. Men jag vet inte om jag ljuger eller talar sanning.. Det är sanning skulle jag tro, men jag skule inte ljuga om jag sa att jag mår dåligt. Men vad som får mig att må bra av är det enda som jag säger... Det är det enda jag orkar berätta..
Känslan av lycka för dig hade jag inte, men känslan av besvikelse fanns inte ens i närheten. Jag visste redan ganska mycket om dig. Men jag var ändå tvungen att fråga sånt som jag kanske visste bara för att få bekräftat att vi vet det redan. Jag vet inte min tanke när jag såg dig riktigt. Liknande: "Oh shiet där är han ska nog slänga mig upp i trädet och bevaka lite!". Och så när du sa att du inte viljat komma försent så var det jag som gjorde det:P Förlåt men tur för dig var ju att en annan hindrade mig från att gå hem och fixa ngt innan jag mötte dig, då skulle det vart illa. Aja men det löste ju sig. Och här hamnade vi. Och jag vet inte nu alls vad jag känner i denna situation, saknaden av att ha det alla andra verkat ha är så stor men jag vill inte falla för något som jag kanske inte ens känner riktigt utan det ska vara mitt egna perspektiv och inte något som jag sett andra ha, för man kan inte sträva efter något om man inte är säker på vad det är man vill ha och om det är något man ens vill ha. Jag vill att det ska gå saaaakta, men ändå vill jag att det ska hända NU. Det som skrämde mig var hur lika våra liv verkade vara på något sätt, våra tankar,åsikter och händelser.. Förvirrad satt jag och tänkte. "Vart kommer detta leda till,måste det leda till något speciellt?" Jag vill inte ge upp men ändå inte ge för stora förhoppningar.
The time will take us there..
Jag önskar att du kunde prata med mig, det gör jag verkligen.. Men samtidigt som jag ser tvivlan i din blick så inser jag att jag kanske inte är den du ska prata med.. Så då ser jag hellre att du pratar med någon som du känner att DU har känslan att öppna dig för.
Rädslan över att bli dömd öga mot öga eller vid röst skrämmer mig för mycket för att kunna ge någon en del av min tanke.
Det känns som att det här kan vara det enda sätt som du kommer se min starka svaghet kompis.. Det finns så mycket kvar att säga, men den tyngden vet jag inte om du orkar. Jag vet, du finns här för mig, och det är jag tacksam för men jag vet inte vart jag skall börja. Kom iofs en bit med att berätta ikv.
Jag mår bra, jag mår bra.. Men jag vet inte om jag ljuger eller talar sanning.. Det är sanning skulle jag tro, men jag skule inte ljuga om jag sa att jag mår dåligt. Men vad som får mig att må bra av är det enda som jag säger... Det är det enda jag orkar berätta..
Känslan av lycka för dig hade jag inte, men känslan av besvikelse fanns inte ens i närheten. Jag visste redan ganska mycket om dig. Men jag var ändå tvungen att fråga sånt som jag kanske visste bara för att få bekräftat att vi vet det redan. Jag vet inte min tanke när jag såg dig riktigt. Liknande: "Oh shiet där är han ska nog slänga mig upp i trädet och bevaka lite!". Och så när du sa att du inte viljat komma försent så var det jag som gjorde det:P Förlåt men tur för dig var ju att en annan hindrade mig från att gå hem och fixa ngt innan jag mötte dig, då skulle det vart illa. Aja men det löste ju sig. Och här hamnade vi. Och jag vet inte nu alls vad jag känner i denna situation, saknaden av att ha det alla andra verkat ha är så stor men jag vill inte falla för något som jag kanske inte ens känner riktigt utan det ska vara mitt egna perspektiv och inte något som jag sett andra ha, för man kan inte sträva efter något om man inte är säker på vad det är man vill ha och om det är något man ens vill ha. Jag vill att det ska gå saaaakta, men ändå vill jag att det ska hända NU. Det som skrämde mig var hur lika våra liv verkade vara på något sätt, våra tankar,åsikter och händelser.. Förvirrad satt jag och tänkte. "Vart kommer detta leda till,måste det leda till något speciellt?" Jag vill inte ge upp men ändå inte ge för stora förhoppningar.
The time will take us there..
Jag önskar att du kunde prata med mig, det gör jag verkligen.. Men samtidigt som jag ser tvivlan i din blick så inser jag att jag kanske inte är den du ska prata med.. Så då ser jag hellre att du pratar med någon som du känner att DU har känslan att öppna dig för.
